Dina chefer bromsar inte. De har fastnat i översättningen

Vd:n har redan bestämt sig när samtalet börjar. Det finns en region som inte levererar. Det finns en chef som aldrig riktigt hakade på. Frågan han ställer är hur han ska hantera personen, inte om han har rätt.

Sedan görs en kartläggning på flera nivåer. Ingen av dem obstruerar. De har inte förstått vad strategin innebär för deras del, och de saknar sätt att ta den vidare.

Det är samma bild gång på gång. Tröghet tolkas som ovilja, men tröghet är nästan alltid något annat.

Vad översättning faktiskt är

En strategi skrivs på bolagsnivå. Den måste vara det. Den ska gälla för hela verksamheten, för flera marknader, för flera år framåt.

Men ingen går till jobbet på bolagsnivå. En produktionschef går till jobbet med ett skift, en leveransplan och fyra personer som är sjuka. En säljchef går till jobbet med en pipeline och mål kopplat till nästa kvartal. För dem är strategin sann men obrukbar.

Mellan dokumentet och deras måndag ligger ett arbete. Det arbetet består av tre frågor som ingen har svarat på åt dem.

Tröghet tolkas som ovilja, men tröghet är nästan alltid något annat.

Vad betyder det här för mitt uppdrag? Vad betyder det för mitt team? Vad ska var och en i teamet göra annorlunda?

Det är tre olika frågor. Den första är oftast lätt. Den tredje är den som avgör om något händer. Och det är den enda som ingen kan besvara åt en chef utan att han själv har gjort arbetet.

När det arbetet uteblir händer inget fel. Det händer bara ingenting.

Varför du inte ser var det tar stopp

Du sitter för långt bort. Det är inte ett omdöme, det är geografi.

Informationen som når dig har passerat två eller tre personer som alla har ett intresse av att det ser bra ut. I varje led försvinner det som är osäkert. Kvar blir statusrapporter i grönt.

Ju större ansvar du bär, desto färre obekväma sanningar når fram till dig. Det gäller alla vd:ar. Det säger ingenting om dig som ledare, och allt om hur organisationer fungerar.

Därför letar du efter en person. En person är begriplig. Ett systemfel som ligger mellan alla roller är det inte.

Det är också därför den här frågan lätt blir ensam. Diagnosen går inte att delegera till någon som rapporterar till dig, eftersom svaret då färgas av vad den personen tror att du vill höra. Vill du ha en oberoende bild behöver den komma från någon som inte är en del av kulturen. Arbetet därefter ligger kvar hos dig och dina chefer.

Vad det kostar att leta på fel ställe

Det här är den dyraste delen, och den syns sällan i någon kalkyl.

När du tolkar tröghet som ovilja gör du tre saker. Du sätter press på en chef som redan gör sitt bästa. Du får rätt i din tolkning, för chefen blir defensiv och verkar därmed motsträvig. Och du låter det verkliga stoppet stå kvar orört i ytterligare ett kvartal.

Under tiden fortsätter räkningen. Resultatförbättringen som strategin skulle ge kommer inte, och den kommer inte nästa kvartal heller. Ett kvartal är tre månadslöner för hela ledningsgruppen, spenderade på att styra mot något som inte händer.

Du har inte råd att tappa någon som egentligen ville men aldrig fick veta hur.

Varför det sällan löser sig av sig självt

Översättningsarbetet är inte svårt att förstå. Det är svårt att bära.

Det kräver att någon sitter ner med varje chefsgrupp och stannar kvar tills det blir konkret. Det kräver att samma sak tas upp igen tre veckor senare, när vardagen har hunnit tränga undan det. Det kräver att någon frågar en tredje gång utan att bli irriterad.

Arbetet ligger hos cheferna själva, men ingen av dem har fått tid avsatt för det. HR har lönerevision och rehabärenden. Marknad har kunder. Ekonomi har bokslut. Översättningen görs i luckorna mellan allt annat, precis som den alltid har gjorts.

Och du har fjorton andra saker som skriker högre. Den vd som bestämmer sig för att driva det här själv håller ofta i det ett tag. Sedan tar vardagen över. Det handlar inte om förmåga. Det handlar om att den här frågan aldrig har en deadline, medan allt annat på ditt skrivbord har det.